Mina ögonlock var tunga, gick knappt att öppna. Himlen var förvånansvärt blå, inte ett moln. Havet glittrade och horisonten är långt borta. Havets små vågor rullar sakta in. Jag vet inte hur lång tid som gått eller vad som hänt. Jag minns ingenting. Jag försöker tänka till baka till det som hände men det är svart, tomt. Allt jag minns är en smäll, folk som skriker, sen är det kommer det ingenting mer. Sakta försöker jag resa mig. Jag kommer halvvägs men misslyckas och faller med en duns tillbaks ner i sanden. Jag tar i och försöker igen. Den här gången lyckas jag. Jag känner hur hungern tränger sig fram i min mage. Jag kollar om jag har något användbart i mina fickor. Jag hittar nåra småsaker och min mobil som nu är helt krossad. Skärmen är spräckt. Jag försöker slå på den men den är helt död. ”Fan” säger jag tyst för mig själv.

Jag märker att min handväska ligger en bit bort. Jag haltar bort till väskan, men kommer inte långt innan jag ramlar ner i den ljusa sanden. Jag snubblade på nåt. Jag vänder mig om för att se vad det var jag snubblade på. Bara en pinne. Jag tar upp pinnen och kastar det långt ut i skogen. Jag reser mig upp igen och går till min handväska. Benet gör ont men jag struntar i det. Jag måste hitta mat. Jag är vrålhungrig. Jag hänger väskan på axeln och vänder mig mot djungeln. Tar ett djupt andetag och går in, in genom djungelns port.

Jag har virat runt i djungeln utan att hitta mat, allt jag hittade var bara ett argt bi. Det känns som att jag har gått i timmar, mina vita converse är helt leriga. Mina ben värker mer än innan men jag haltar inte. Överallt ser det likadant ut. Träd och buskar. Jag går en stund till innan jag kommer fram till samma ställe, men en bit fram ser jag en tom plätt, jag ser inga träd, utom ett äppelträd och några röda blommor. Jag går fram dit och tar ett äpple, äpplet är litet och rött på ena sidan och grönt på andra. Äpplet är surt men jag är för  hungrig för att faktiskt bry mig. Jag ser mig omkring och får se ett hus. Ett övergivet hus.