Madrassen är hård och mer obekväm än hennes små trästolar i köket. Jag vaknar men öppnar inte mina ögon. Jag öppnar dem sakta och ser flickan stå åvanför mig, hon stirrar på mig med arga ögon, jag känner en vass och kall kniv mot min hals.
– Jag har sagt för mycket, skriker hon åt mig.
Jag blir rädd och utan att tänka sparkar jag henne på ena benet så hon ramlar åt sidan. Kniven slinter på min hals och jag ser mitt eget blod på kniven hon fortfarande håller i. Jag tar kniven ifrån henne och backar några steg. Hon reser sig upp och stirrar rakt igenom mig. Jag håller fortfarande kniven med mitt eget blod i handen. Jag riktar den mot henne. Hon tar några små steg framåt mot mig och jag backar tills jag känner den kala väggen bakom mig. Kollar snabbt bredvid mig och då märker jag att jag står i ett hörn. Jag kan inte komma nånstans. Min hals gör ont, men jag biter ihop och fortsätter försöka ta mig härifrån.
-Ge mig kniven! Skriker hon rakt i ansiktet på mig.
Hon rycker kniven ur handen på mig och jag springer förbi henne. Men jag snubblar på hennes fot och faller handlöst ner på det ljusbruna trägolvet men reser mig upp snabbt igen och försvinner snabbt ur rummet, ut genom ytterdörren. Jag springer allt vad jag kan bort ifrån huset och kollar med jämna mellanrum bakom mig för att se om hon inte följer efter mig. När jag har sprungit långt bort ifrån huset vänder jag mig om för att vila.
– Andas Emmy, andas! Säger jag kort till mig själv innan jag hör en svag tjejröst bakom mig.
– Och du, du kommer inte hinna vila mer. Säger flickan från huset hånfullt.
Innan jag hinner tänka ligger jag på marken med en fot på min mage. Jag rullar runt ett varv och springer därifrån utan att bry mig om vart jag är påväg.
Solen var på väg att gå ner och klockan kan inte vara mer än 19.00. Jag springer och springer och ser en stor sten som jag gömmer mig bakom. Sekunderna känns som minuter. Minuterna känns som timmar. Vinden blåser kallt mot mitt ansikte och jag kikar försiktigt ut för att se om hon är i närheten. En blond flicka i vitt linne står och stirrar på mig. Hon!